.

Idag är exakt en månad sen gick du bort. Vet inte hur jag ska beskriva hur mycket jag saknar dig! Dagar går och gör det svårare för mig för jag saknar dig otroligt mycket, jag behöver dig tillbaka, snälla säg någon att jag bara drömmer?:( Äsch, när hon levde då har hon mått dåligt i några år, vi lyckades stoppa henne men de senaste månader har hon försökt att göra det. När innan hon har försökt göra det då smsade hon till mig alltid" Jag älskar dig,kom ihåg det!" Sen förstod jag att hon ska göra det då kom jag till henne direkt då kunde hon inte göra det och hon lovade mig och svor  på min lillebrors grav att det inte ska hända så trodde jag på henne, varför är jag så dum? Men här gångén misslyckades jag för jag hade inte aning att hon har gjort det för hon smsade inte till mig den här gången utan skrev ett brev till mig. Gissa hur jag känner mig? Jag känner mig som skuld, är skitarg, gråt och är skit förrvirad vad som hände för en månad sen. Jag vet att ni har svårt att förstå vad jag menar egentligen för jag har så svårt att förklara hur jag känner mig. Jag har aldrig mått så jävligt dåligt och känts så sviken i mitt liv! Hon var den enda person som jag kunde berätta om ALLT. Hon hjälpte mig att må bra igen och gav alltid bra råd. Jag kan och vill inte fortfarande förstå du är borta för gott och kommer aldrig tillbaka till oss. Jag förstår inte varför du gjorde så mot oss, för hon hatade att såra och göra någon ledsen och ändå gjorde du det. Jag glömmer aldrig vad du sa om din mamma "Jag vill aldrig lämna min mamma, vi behöver varandra." Ja du hade rätt om din mamma men varför gjorde du så mot din mamma ändå? Jag ser att din mamma är så förstörd och mår jättedåligt. När jag smsade lite med Monas mamma då sade hon som gjorde mig ledsen och rös " det är jättetomt hemma." denna meningen kunde jag inte beskriva hur jag kände? Jag vet att det är så mycket värre för Monas mamma för hon föddes henne och levde med henne i 18 år och hur mår hennes mamma egentligen?:(

MONA PARIA SHAHABI: När jag var med dig var jag hela jag, jag kunde vara vild, seriös,pratsam, allt och jag kände en så stor trygghet när du fanns där för mig och jag kan inte beskriva hur mycket speciell och underbar du är, du är mycket mer än så och jag hade en så speciell band till dig som jag inte har med andra. Men jag var glad att vi fann varandra och du var och är den bästa person som jag har mött någonsin. Det blir så så så svårt att släppa dig, det har jag inte gjort än:( Jag har inte ens gått vidare och känner mig alltid att du är typ i semester med din familj .. men jag glömmer aldrig ditt speciella skratt och humor som fick mig alltid skratta.

Ärligt talat, jag vet inte om jag kan tro på himlen och gud men jag vill tro för när jag dör då vill jag gärna mycket att träffa dig igen!<33333